Mikas

Att vara fri är det bästa jag vet. Att inte behöva anpassa sig till någon, fråga om lov eller behöva planera. Jag skulle kunna sticka till Kambodja eller Afrikas djungler imorgon, och inte behöva tänka på någon annan. Att kunna göra precis som jag vill. Det har jag nästan alltid gjort ändå, men det är på ett helt annat plan nu. Jag är fri, det enda måste jag har är plugget, och det har jag med glädje valt själv. 

 

Nu tänker säkert många "men familjen då, och vännerna, vad skulle du säga till dem om du stack iväg?"

Nu är det ju såhär att jag har världens bästa familj och de bästa vännerna man kan önska. Jag hade kunnat säga till dem att jag sticker, och de vet att jag klarar mig, att jag sköter mitt. Och det känns så förbannat skönt. Det är ingen av dem i min närhet som skulle bli ett dugg förvånad om jag inatt skulle ringa upp och säga att jag sticker iväg i tre veckor själv någonstans. De skulle inte ens fråga om en anledning, för de vet hur jag är. En fri människa. Och det tänker jag förbli. Passar det inte, så bai bai! Ibland hatar jag den jag är och jag hatar mitt liv, är less på allt. Men andra dagar, när jag inser sådant här, älskar jag det. Jag älskar mitt liv, och den jag har blivit, men det får man väl inte säga i det här jävla landet längre.