Mikas

 

- När fan ska smärtan sluta, och hur i hela fridens helvete kan man blöda så mycket ur fittan utan att förblöda? 

 

 

 

 

 

 

 

Peace. 

Ni kanske undrar hur det går för oss på Sideshow Management med Metalocalypse? Kan tala om för er att det går kempegrejt! Jag kan stolt medela att vi, i samarbete med Belsepub, kommer att erbjuda er en kick ass kväll med finfina band som Midvinterblot, Infested, Myrkvedr och sist, men absolut inte minst; PROTECTOR!

 

När?

Var?

Kostar det nåt?
80 kronor! Inte mer, så komsi komsi och lyssna på bra musik, drick öl och häng med fint folk!

 

  

3 veckor sen sist. Jag är inte så bra på det här. Men Ja. Shit happens.

 

Annars då? Ja ni vet det jag skrev om sist, att jag var på akuten och yadayada? Well. Jag ringde till sjukhuset en vecka senare och fick en tid, och i tisdags var jag där, på gynekologmottagningen. Domen blev den jag trodde: Endometrios. Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar fler kvinnor än vad man kan tro. I korta drag menas det med att slemhinnorna som inte kommer ut med mensen vandrar ut i kroppen, oftast bukhålan. Vissa av dessa slemhinnebitar kan bli inflammerade, och det är då man får så ont som jag har. Man skulle kunna säga att man får en bakvänd mens, att det inte åker neråt som det ska, utan upp i kroppen. Låter riktigt nasty, och jag kan lova er att det inte är skönt. Tydligen så är det många som är helt symptomfria, och vissa, som jag och många andra, kan bland annat få så ont att de inte tar sig någonstans. Man kan också blöda i mängder, vilket jag också gör. 

 

Oftast när man diagnostiserar endometrios så måste man göra en titthålsoperation, men min gynekolog sa att det inte var nödvändigt då han såg något i min livmoder med hjälp av ultraljud, samt kände något. Dessutom stämde alla symptom jag hade också, så han konstaterade diagnosen utan titthålsoperation, vilket kändes ganska skönt att slippa. Däremot sa han att jag skulle hålla koll på blödning och hur ont jag har, då de cystor som bildas kan, om man har otur, spricka, och då blir det inte roligt. Så jag hoppas att de håller sig små och relativt snälla. 

 

Endometrios är en kronisk sjkukdom som inte går att bota, så jag kommer få dras med det här fram tills jag slutar mensa. Dvs typ. 40-50 årsåldern. Wohoo! Jag fick utskrivet en massa piller iallafall, bland annat citodon, som jag nämnde tidigare, samt ett blodhämmande preparat, och en till smärtstillande som jag ska kombinera med citodonen vid behov. Det var lite lustigt allt det där, för han sa att de helst inte skriver ut så mycket citodon, då det anses som knark (japp, han sa knark), och de drar sig för att skriva ut det till framför allt unga människor. Men han skrev ändå ut det, med orden: jag skriver inte ut så många nu, utan du får höra av dig om du behöver fler.. Vet ni hur många tabletter han skrev ut? 150! Etthundrafemtio tabletter, med orden att det inte var så mycket. Jag kommer klara mig bra länge på dessa, hoppas jag. 

 

 

 

Nu ska jag ta och göra mig i ordning, komma på något att äta, sen ska jag kika på gubbarna i Myrkvedr när de spelar, samt Black Magic Fools och Fimbultyr. Ska bli ordentligt trevligt, dels att få lyssna på bra musik, samt att dricka öl och hänga med fint folk.

 

Cheers!

 

// MensMika.