Mikas

Sandy och jag var på möte i lördags. Det gick över förväntan bra, och vi har nu både lokal och datum. Vi trodde vi hade band spikade också.. tills vi fick reda på att headlinebandet inte kunde det datumet vi fått tag på. Så nu pågår jakten efter ett BM/SBM/annat bra som kan headlinea på Metalocalypse i slutet av juni.

 

Angående mötet så tog det inte ens 20 minuter, sen var allt spikat, och karln vi kommer samarbeta med var världens sköning. Han var oerhört på, och går detta bra kommer vi antagligen att fortsätta samarbeta med denne för framtida mindre spelningar, vilket känns som ett stort steg för både Sideshow Management och för gubbarna i Myrkvedr. Både jag och Sandy skuttade ut som två glada killingar från lokalen när vi fått besked om att han ville samarbeta. 

 

Vi gick in på Hemköp efteråt och köpte på oss onyttigheter, drog mot centralen och väntade på Victor som skulle hämta oss, innan vi drog oss mot Robban och Simon som var hemma hos Robban på Tjörn. Vi for och hämtade TT, och det blev lite av en bandfest/SM-fest, det var dock två bandmedlemmar som inte var med, men kul hade vi ändå, riktigt, riktigt roligt. Fick mysa med Sandys lilla skäggagam Yoshi också, så himla söt och gosig, låg och myste på mitt bröst flera gånger.. Så liten och go. Kaxig som fan dessutom.  

Vi gick och la oss vid 6 på morgonen, så man var rätt trött när man vaknade runt halv ett, haha. Vi käkade lite minipizzor, sen åkte jag, Victor och TT mot stan. Jag åkte hem och förberedde våfflor, eftersom jag skulle få besök av Malin och Ilias + vovvar, då vi bestämt våffeldejt. Det blev death by våfflor på kvällen, fy fan vad jag åt, och usch så mätt jag blev, hahaha. 

 

Ja well. Som sagt. Metalocalypse är på G, Sideshow Management är på G, och vi inväntar besked om lokal och datum inför Beardfest som skall hållas i december. Det rullar på, fast med lite väggupp som sätter käppar i hjulet för oss, men vi ger oss inte. Envisa kvinnor kan! 

Jag lever. Åtminstone fysiskt.

 

Har inte haft de bästa dagarna, eller veckorna, men så är det.

 

I veckan har jag varit förbannad. Jag och min kära kollega Sandy har jobbar arslet av oss med Beardfest, och vi har blivit totallurade av en lokalägare, som först förstört vårt koncept pga deras dåliga komminukation, trots att vi varit på dem som hökar, för att sedan bete sig som att vi vore mycket mindre värda när vi väl hade möte. Det blev inget samarbete med dem, och nu är vi tillbaks på ruta ett igen. Förbannad kan man bli för mindre. Att vara så oprofessionell som den människan var är patetiskt. Hen (yep, hen, suck it!), äger en hel del i Göteborg, men verkar inte tänka på sitt rykte. Varken jag eller Sandy tänker outa vem denna människa är eller vilken/vilka lokaler denna har ansvar för. Men vi tänker banne mig rubba in i hens face att vi har lyckats, för det kommer vi bannemig att göra. Vi är bägge två unga, envisa, förbannade och kvinnor i en orättvis bransch. En gemensam vän till oss, Isobel, beskrev oss två på detta sätt: Ni är som två ilska tjurar, triggar varann gör ni också.

 

Detta beskriver mig och Sandy ganska väl, vi är väldigt aggressiva av oss om vi måste, men vi kan behålla vårt lugn och bete oss professionellt, till skillnad mot många andra, och då är vi nya i musik/nöjesbranschen. Och högre makter ska veta att vi i framtiden kommer att prata massor av detta när vi förläser om Sideshow Management m.m. Vi kommer inte att ljuga, vi kommer ta fram branschens mest fula sidor, men också de otroliga erfarenheter och roliga upptäckter vi haft. 

 

Som sagt. Vi kommer att lyckas, och det ska denna människa få veta. Vi ska smälla upp flyers i närheten, på dennes dörr. Överallt. Vi ska visa vad hen gick miste om. Var så säkra.

 

Peace

// Mika