Mikas

Jag lever. Åtminstone fysiskt.

 

Har inte haft de bästa dagarna, eller veckorna, men så är det.

 

I veckan har jag varit förbannad. Jag och min kära kollega Sandy har jobbar arslet av oss med Beardfest, och vi har blivit totallurade av en lokalägare, som först förstört vårt koncept pga deras dåliga komminukation, trots att vi varit på dem som hökar, för att sedan bete sig som att vi vore mycket mindre värda när vi väl hade möte. Det blev inget samarbete med dem, och nu är vi tillbaks på ruta ett igen. Förbannad kan man bli för mindre. Att vara så oprofessionell som den människan var är patetiskt. Hen (yep, hen, suck it!), äger en hel del i Göteborg, men verkar inte tänka på sitt rykte. Varken jag eller Sandy tänker outa vem denna människa är eller vilken/vilka lokaler denna har ansvar för. Men vi tänker banne mig rubba in i hens face att vi har lyckats, för det kommer vi bannemig att göra. Vi är bägge två unga, envisa, förbannade och kvinnor i en orättvis bransch. En gemensam vän till oss, Isobel, beskrev oss två på detta sätt: Ni är som två ilska tjurar, triggar varann gör ni också.

 

Detta beskriver mig och Sandy ganska väl, vi är väldigt aggressiva av oss om vi måste, men vi kan behålla vårt lugn och bete oss professionellt, till skillnad mot många andra, och då är vi nya i musik/nöjesbranschen. Och högre makter ska veta att vi i framtiden kommer att prata massor av detta när vi förläser om Sideshow Management m.m. Vi kommer inte att ljuga, vi kommer ta fram branschens mest fula sidor, men också de otroliga erfarenheter och roliga upptäckter vi haft. 

 

Som sagt. Vi kommer att lyckas, och det ska denna människa få veta. Vi ska smälla upp flyers i närheten, på dennes dörr. Överallt. Vi ska visa vad hen gick miste om. Var så säkra.

 

Peace

// Mika

Jag blev precis klar med min tenta. 14 timmar innan deadline. Så jävla skönt. 

Min underbara vän skulle ta med sig tentan till skolan imorgon då han ändå skulle på föreläsning. Så jag slipper åka in till stan. Jag har förjävla bra vänner. 

 

Tänkte gå och lägga mig, men är för uppe i varv. Det är för sent för att ta sömntabletten, och jag mår alldeles för dåligt för att orka lägga mig i sängen och bara glo, då det kommer sluta i kaos i huvudet, andnöd och ångest från helvetet.

 

Yes. Jag sa det förbjudna. Jag har ångest. Jag är deprimerad. Jag äter antidepp. Jag har sjuka sömnproblem emellanåt. Det är mycket nu, alldeles för mycket. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet, sådant ska sopas under mattan, gömmas. Inte erkännas. Men vet ni vad? Det ger jag blankaste fan i, för jag kunde inte bry mig mindre om vad man får och inte får säga. Negerboll..

Jag är en sån jävla rebell!

 

Klart slut. 

God förmiddag allesammans.

Klev upp ur sängen för mindre än en timma sen, och ja.. Jag är ju inte en så smidig varelse när jag är nyvaken. Jag skulle sätta mig upp i sängen.. Det gick inte så bra. Min balans var inte helt med, och jag trillar på rygg igen, och slår huvudet i väggen så det storsmäller, och där ligger jag, på rygg, i sängen, och sprattlar med armar och ben som en skalbagge, och känner mig alldeles uppgiven.. Det här kommer att bli en bra dag.. Eller något.

Ja, nu har jag snart haft Fjant på armen i en vecka, och jag är så galet nöjd så ni anar inte. Varje gång jag tittar på honom så ler jag. Himla fin den där. Och det är definitivt inte den sista, har hur mycket planer och idéer som helst. Kroppen är en målarduk, indeed. 

 

 

Nu till något annat; Jag var hos optikern idag... Ni som känner mig vet att jag har sån skräck för det, jag har ångest flera dagar innan och vill bara slita ut ögonen på mig själv, eftersom jag varje år sen jag började ha glasögon, när jag var väldigt liten, så har jag fått höra att mina ögon bara blir sämre och sämre.. Alla gånger jag varit hos optikern.. Förutom idag. Idag var en lyckans dag hos min optiker. Hon berättade för mig att min syn inte verkar ha förändrats alls sen sist jag kollade ögonen, för ca 2,5 år sen. Ni anar inte min lycka när jag fick höra det. Min syn är stabiliserad. Visst, den har inte heller blivit bättre, men den är stabiliserad, och troligen kommer den stanna så tills jag blir gammal och grå och får sämre syn pga åldern. Åh. Det firade jag med en smoothie på McDonald's. Och ett stort tack till min fina vän Malin som släpade sig upp tidigt på morgonen, trots att hon hatar det, och följde med mig och var mentalt stöd. Låter kanske skitknepigt att vara typ rädd för att gå till optikern, men jag har ju haft mina skäl. 

 

PEACE!

 

// Mika och Fjant. 

Jag har inatt gjort något jag  i många år funderat över att göra.. Inatt rann bägaren över, när jag fick veta vad du skrivit till mina syskon. Den ilska jag burit mot dig och ditt beteende fick jag äntligen ur mig, mot dig. Du skyllde i vanlig ordning bara ifrån dig, men det hade jag räknat med. Jag har varit så jävla förbannad, och jag är fortfarande. Lär dig bete dig som en vuxen människa, inse dina misstag, och inse att vi inte vill ha någon kontakt med dig, speciellt inte när du inte ens själv inser att du har grava problem med både det ena och det andra. 

 

Efter att ha fått ur mig allt klickade jag dig sedan skakade jag av ilska, och lättnad över att äntligen ha fått ur mig det jag så länge burit på. 

 

Vissa människor borde bli ifråntagna sin vuxenstämpel och myndighet, och bli behandlade som små barn igen, bara för att få dem att känna sig som det de faktiskt är, småglin. 

Min efterlängtade Fjant sitter nu på armen. Så jäkla bra! Och nej, det gjorde inte speciellt ont. Visst kändes det, men kom igen, mensvärk är 1000 gånger värre...

Alltså. Idag har jag varit med två av mina bästa vänner hela dagen. Började med att jag kom dit på morgonen och var hundvakt medans de uträttade viktiga vuxensaker. Jag och hunden låg och sov i varsitt rum, så passningen var inte speciellt ansträngande, om man säger så. 

Vi bar oss iväg mot Orust, där vi först fikade hos ena vännens mamma, och sedan bar det av till Göksäter, en affär likt Gekås i Ullared där det finns en massa billig skit. Dagens mål var julpynt. Varför vi åkte till Orust för att köpa julpynt? För att vi kunde givetvis!

 

Vi gick tillsammans först, jag och det gifta paret, men eftersom jag är sån människa som inte gillar att svansa efter folk, så gick jag och strosade för mig själv, plockade på mig det jag skulle ha, lite glitter och annat tjafs, och gick runt och glodde. Utan att jag egentligen tänkte på det smög sig ensamhetskänslan på mig igen. Där gick jag runt, forever alone, och tittade på alla par, både äldre och unga, som diskuterade hur julgranar, fönster och bordsdekorationer skulle se ut. Där gick jag med min korg med glitter, en tomte och en big ass julkula. Utan någon att diskutera hur lägenheten under julen skulle se ut. Fan vad ensamt. 

 

Missförstå mig rätt nu, jag har underbara människor runt mig överallt, men för fan. Att handla juldekorationer all by yourself är rätt deprimerande, det går inte att komma ifrån.  

 

Peace!