Mikas

Jag lever. Åtminstone fysiskt.

 

Har inte haft de bästa dagarna, eller veckorna, men så är det.

 

I veckan har jag varit förbannad. Jag och min kära kollega Sandy har jobbar arslet av oss med Beardfest, och vi har blivit totallurade av en lokalägare, som först förstört vårt koncept pga deras dåliga komminukation, trots att vi varit på dem som hökar, för att sedan bete sig som att vi vore mycket mindre värda när vi väl hade möte. Det blev inget samarbete med dem, och nu är vi tillbaks på ruta ett igen. Förbannad kan man bli för mindre. Att vara så oprofessionell som den människan var är patetiskt. Hen (yep, hen, suck it!), äger en hel del i Göteborg, men verkar inte tänka på sitt rykte. Varken jag eller Sandy tänker outa vem denna människa är eller vilken/vilka lokaler denna har ansvar för. Men vi tänker banne mig rubba in i hens face att vi har lyckats, för det kommer vi bannemig att göra. Vi är bägge två unga, envisa, förbannade och kvinnor i en orättvis bransch. En gemensam vän till oss, Isobel, beskrev oss två på detta sätt: Ni är som två ilska tjurar, triggar varann gör ni också.

 

Detta beskriver mig och Sandy ganska väl, vi är väldigt aggressiva av oss om vi måste, men vi kan behålla vårt lugn och bete oss professionellt, till skillnad mot många andra, och då är vi nya i musik/nöjesbranschen. Och högre makter ska veta att vi i framtiden kommer att prata massor av detta när vi förläser om Sideshow Management m.m. Vi kommer inte att ljuga, vi kommer ta fram branschens mest fula sidor, men också de otroliga erfarenheter och roliga upptäckter vi haft. 

 

Som sagt. Vi kommer att lyckas, och det ska denna människa få veta. Vi ska smälla upp flyers i närheten, på dennes dörr. Överallt. Vi ska visa vad hen gick miste om. Var så säkra.

 

Peace

// Mika