Mikas

Att vara fri är det bästa jag vet. Att inte behöva anpassa sig till någon, fråga om lov eller behöva planera. Jag skulle kunna sticka till Kambodja eller Afrikas djungler imorgon, och inte behöva tänka på någon annan. Att kunna göra precis som jag vill. Det har jag nästan alltid gjort ändå, men det är på ett helt annat plan nu. Jag är fri, det enda måste jag har är plugget, och det har jag med glädje valt själv. 

 

Nu tänker säkert många "men familjen då, och vännerna, vad skulle du säga till dem om du stack iväg?"

Nu är det ju såhär att jag har världens bästa familj och de bästa vännerna man kan önska. Jag hade kunnat säga till dem att jag sticker, och de vet att jag klarar mig, att jag sköter mitt. Och det känns så förbannat skönt. Det är ingen av dem i min närhet som skulle bli ett dugg förvånad om jag inatt skulle ringa upp och säga att jag sticker iväg i tre veckor själv någonstans. De skulle inte ens fråga om en anledning, för de vet hur jag är. En fri människa. Och det tänker jag förbli. Passar det inte, så bai bai! Ibland hatar jag den jag är och jag hatar mitt liv, är less på allt. Men andra dagar, när jag inser sådant här, älskar jag det. Jag älskar mitt liv, och den jag har blivit, men det får man väl inte säga i det här jävla landet längre. 

God söndag på er alla människor. Har precis städat lite i köket, fick något städryck såhär på eftermiddagen, och det är ju alltid bra. 

Packade in mina inhandlade saker från Danmark in i kyl och skafferi. 

 

I fredags var det ju meningen att en skulle ta det lugnt för att ladda inför Danmarksresan dagen därpå. Det gick.. sådär. Började med att jag skickade in min tenta som jag gjorde klar under natten. Sedan var det att göra sig någorlunda iordning och möta Lollo och gänget på Kings Head, en fredagsöl sisdär. Erhm. Ja. Det var mycket trevligt, vi hamnade sedan på The Rover, även detta på 2:a lång, där jag inte kände mig bekväm alls, det var trångt och jäkligt, men sällskapet var mycket trevligt, men tillslut tröttnade jag och gick själv vidare mot Rockbaren där Sandy och grabbarna vistades. Där blev jag kvar tills jag insåg att jag ska upp tidigt. Resulterade i att jag kom hem kvart över ett, ställde mig i duschen och gick sen raka vägen till sängs för att få någon timmas sömn.

 

Halv sex gick jag upp och gjorde mig iordning, sen åkte jag mot Danmarksterminalen där Lollo satt, fortfarande förfriskad från kvällen innan. Varken hon eller jag var speciellt jättepigga under dagen, så vår menade pubrundevistit blev istället en "gå-runt-i-Fredrikshavn-visit". Inte fy skam det heller. På båten till Danmark sov vi mest åt frukostbuffé, samt irriterade oss på skrikande barn (och ungdomar), samt familjen bredvid oss som verkade sätta i sig två ton godis och snacks klockan 10 på förmiddagen. Väl framme strosade vi runt i Fredrikshavn och dess affärer, vi åt mat på en trevlig, lugn restaurang, sedan strosade vi lite till, hittade ett supermarket där vi handlade både det ena och det andra. Vi hittade därefter ett fik där vi delade på en mango/passion cheesecake som var helt gudomlig, och sedan beslöt vi oss för att dra oss tillbaka till terminalen. Då var klockan runt 17-snåret. Båten skulle avgå 20:15. Vi gjorde det vi tyckte var bäst, och lade oss på varsin bänk och sov en stund, sedan spelade vi Finns i sjön med en kortlek vi köpte på tidigare nämnda supermarket. På båten satt vi och gjorde inte alls mycket, snackade skit, glodde på folk, åt en wrap, och självklart raidade vi ju tax freen också, där det inhandlades en del smått och gott även där. 

 

Nu bjuds det på bilder med efterföljande texter, då det ger aningens mer, peace!

 

 

Idag är en skitdag, rent ut sagt. Satte klockan på 10, men kände redan när jag vaknade att nej, jag begraver mig i sängen tills jag känner att energin finns att göra något vettigt. Slutade med att jag vaknade runt halv ett och ja. Fortfarande då mådde jag skit. Bestämde mig för att klä på mig och dra ut och lämna filmen jag hyrde igår. Sagt och gjort. När jag kom hem för en stund sen så fick jag ett plocka ihop-ryck, så nu ser det rätt okej ut här hemma igen. 

 

Varför är det en skitdag för? Jag vet inte. Men ni vet sådana dagar när man känner sig helt orkeslös, ingen energi i varken kropp eller själ, när det känns som att benen viker sig så fort man reser sig upp? Idag är en sån dag. en dag när jag känner mig totalt värdelös som människa. Även om jag vet att jag inte är det, så kommer den känslan smygandes vissa dagar, helt oförklarligt. Jag har världens bästa familj, världens bästa vänner och jag pluggar något jag fullkomligt stortrivs med, ändå känner jag mig värdelös, ensam och totalt viljeslös. Vissa dagar alltså. 

 

Jag ska försöka skaka av mig dessa känslor nu och se om jag kan åstadkomma någonting med tentan som ska in på måndag. Skrev lite igår, och har läst en del. Bara att läsa vidare.

Klädsim.. Ja det är väl så jag kan definiera min morgon. Väntar på att min frukost ska bli klar, och drar på mig en tröja jag inte haft sen i vintras.. Konstaterar att jag kan simma i den. Den är så galet stor att well. ja. Den ska ju inte sitta tajt va, men det här är ju bara löjligt. Det ser ärligt talat för jävligt ut, men jag är alldeles för lat för att byta om. Alltså. Missförstå mig rätt, det är skoj att se förändringar. Men samtidigt känns det som om jag krympt i tvätten, hahaha. Vad fan.. 

Idag... Idag ångrar jag faktiskt lite att det dracks vin. Lite för mycket. Känner mig som en döende knubbsäl (liknar säkerligen en också, har knappt vågat titta mig själv i spegeln), och har större delen av dagen legat i sängen, begravd under en massa kuddar och ett jättetäcke.  Men men, vi hade otroligt roligt igår, och det är ju det som räknas, eller hur? 

 

Gårdagen bjöd på ost, kex och vin. Himla vuxet och mysigt. Eller ja. Mysigt iallafall, vuxet vet jag väl inte, med tanke på vad vin gör med mognadsgraden efter en stund, höhö. Det diskuterades väldigt vuxet i början av kvällen, inredning och tjosan. Men allt eftersom att vinglasen tömdes och fylldes på ledde det ena samtalsämnet till det andra, och jag tycker nästan lite synd om den enda av manligt kön som var där, när han fick höra på mensprat, sexprat, familj, osv. Han nämnde också något om att fördomarna om att män pratar mer snusk än kvinnor är helt och hållet bara en fördom, och ja. Så kanske det är, hahaha. 

 

Förutom massa knepiga samtalsämnen så sjöng vi för fulla halsar, innan vi drog oss mot good old Rockbaren, där det var hyfsat mycket folk. Träffade även på andra bekanta där, som hade haffat ett bås, så där satt vi tills det nästan var stängning. Summan av kardemumman var att vi hade galet roligt, och att jag kom hem halv fem imorse. Lev hårt, dö ung, eller vad säger man? ;) 

 

Cha cha bloggheeen.. Eller... Jag menar hej!

 

Sitter och försöker bli klok på tentan som skall skrivas. Jag vet precis vad jag vill ha skrivet, men jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Det är det värsta med att börja skriva någonting. Man vet fan inte var man ska börja. Eller hur. 

När man väl börjat (åtminstone för min del) så brukar det kunna glida på ganska bra med resten.

 

Jag vet inte riktigt vad mer jag ville ha sagt med detta, men jag tänkte att ni ville veta att jag anser att det är svårt att skriva tenta. Sugen på äpple är jag också. Men Mika har inga äpplen hemma. Darn it!

Dagen har bestått av plugg, plugg och plugg. Om dryga timman ska jag tvätta, samt skura en matta. Spännande va?

Imorgon är det skoldags igen, gör nog som igår, är där och läser igenom artiklarna igen redan när skolan öppnar, och sen efter skolan ska jag och en klasskamrat (eventuellt fler?) sätta oss med tentan och diskutera lite, så vi får lite klarhet i allt. Blir så mycket lättare att ha diskuterat frågorna osv, att ge ett mer konkret svar på tentafrågorna. Ska försöka bli klar med tentan så fort som möjligt så jag kan börja ordentligt med C-uppsatsen. Vill inte sitta i sista minuten med den känner jag.

I lördags skulle jag ner i mitt förråd att hämta upp mer dasspapper. Anledningen till att det stod i förrådet var helt enkelt för att jag hade inget bättre ställe att ställa det. Märk min förvåning när jag kommer ner och upptäcker att hela jävla balen med toapapper är puts väck? Den, plus andra saker, så som IKEAlampor och annat, lite mer värdefullt, hade blivit offer för ett förrådsinbrott.. Trodde först att jag hade blivit helt galen, alternativt blind som inte hittade min bal med toapapper. Ringer till mamma i ren och skär förvirring, samtidigt som jag inte kan hålla mig för skratt.

 

Väl uppe i lägenheten ringer jag polisen (då det som sagt var lite mer värdefulla grejer, som dessutom inte var mina, som hade stulits), och hon tar emot en anmälan. Hon började skratta väldigt mycket då jag var mest upprörd över nämnda bal. Samtidigt som hon försökte skriva upp en anmälan så skrattade hon och undrade vad det var för ena tjuvar som var så pass desperata att de faktiskt snodde med sig balen med dasspapper. Efter att ha ringt polisen ringer jag försäkringsbolaget för att anmäla inbrott även där (kan, utan att gå in på detaljer, säga att jag inte får någon ersättning för något av det stulna, av somliga orsaker), och tro fasen på att även han i andra änden började skratta. De hade nog aldrig varit med om en stackars student vara så upprörd över förlorat skithuspapper. 

 

Åkte ner till staden för att möta upp några vänner, och påväg dit ringer jag min bror, som var upptagen. Efter en stund ringer han upp, och jag är tvungen att berätta om min misär för honom, och vi skrattar som dårar bägge två, och självklart dras en massa sjukt dåliga skämt, som rubriken antyder, Vad är väl en bal på slottet? Ja, denna slottsdam blev mycket besviken över att just hennes 4 månaders förbrukning av dasspapper bara försvann, puts väck.. 

Väl i staden möter jag mina vänner, och berättar även för dem om min hemska upplevelse. Självklart skrattade vi också. Men jag kommer nog aldrig kunna släppa att någon, eller några, faktiskt stulit en hel bal toapapper ur mitt källarförråd. Obegripligt var ordet. 

..är ett rent helvete ibland, det kan jag ju be att få tala om. Slutade för någon vecka sen med mina minipiller, ser ingen idé att proppa kroppen med hormoner och skit när jag inte måste. Sen dess har jag haft sådan otrolig jävla mensvärk, men ingen mens, ännu. Alltså... Ni karlar kan inte ens föreställa er smärtan.. Man vill bara gå och avlida bakom ett hörn någonstans. Måste uppsöka ett stycke läkare rätt snart, såhär kan man ju inte ha det, speciellt inte om jag ska ha det en gång i månaden heller.. Never! Vägrar! Säger dem "ta en alvedon och gå och lägg dig" tänker jag personligen knocka tänderna ur käften på dem allihop!

 

Jag ville bara få ur mig att jag har jävligt ont och kände att här var bästa stället att uttrycka sig

 

// Mika

 

Ni skulle bara veta så mycket tankar som försiggår i mitt huvud just nu. Om mitt eget liv, samhället, skolan, människor, musik, event, kommande händelser och händelser som redan skett. Det finns så mycket som kan skrivas ut, det är bara det där med att formulera det i ord, skrivna ord. Ni kommer få uppleva den riktigt bitterfittiga Mika vissa dagar, och vissa dagar den otroligt trötta, deprimerade Mika. Men ni kommer också få uppleva den glada Mika, den ironiska, cyniska, makabra, morbida Mika. Var så säkra.

 

Så som jag formulerade mig om mig själv just nu får mig att låta som jag är en lite hemskt sur människa, men det är jag nog inte. Snarare tvärtom, jag har sjukt nära till skratt, fastän folk i början kanske inte tror det. Mina närmsta vänner brukar kalla mig för BitterMika, då jag ofta kläcker ur mig mina innersta tankar för dem, och går runt ibland och muttrar för mig själv om hur samhället bara går utför, och liknande. Men de har väldigt roligt åt mig, och tack vare det kan även jag skratta åt mig själv.

 

Självdistans är något jag är grymt bra på faktiskt, om man får säga sådant om sig själv, att man är bra på något alltså. Någon kanske blir kränkt. Men vet ni vad? Det ger jag blanka fan i. Mina tankar, mina ord, mina åsikter. Punk(t). 

 

Men vem är Mika egentligen? Kanske är sådant man borde säga i en ny blogg. Jag presenterar mig lite snabbt snart, resten kommer ni väl kunna klura ut allt eftersom ni läser, om någon nu mot all förmodan kommer läsa, det var ju det också. 

 

Jag är 21, arkeologistuderande, musikgalen. Jag är ifrån Dalarna, men nu bor jag i Göteborg, bästa staden i Sverige enligt mig. Jag studerar som sagt, samtidigt som jag och en vän i detta nu håller på att arrangerar event, musikevent. Jag fullkomligt älskar döskallar, ni ser mig nästan aldrig utan något med en döskalle på.

Hundar är de bästa djuren som finns enligt mig, och hos min mor har jag en alldeles underbar liten tant, Sunni heter hon och är en border collie. Henne har vi haft sen jag skulle fylla 10. hon är 11 år nu. Min bror har också en hund, som jag ser som min också. Bira heter hon (Japp, ni läste rätt, Bira. Ni vet, slang för öl?) och är den mysigaste collien ni kan hitta. Troligen den mest hariga också. Jag har  6 syskon totalt och tre brorsbarn. 

Jag har världens finaste vänner, ingen nämnd, ingen glömd, och världens bästa Trollmor, man kan inte ha en bättre mamma än henne. Hon finns alltid där. Det är henne jag ringer när jag är glad, hyperaktiv, trött, less på livet och allt sådant. Mamsen är bäst, ingen protest! 

 

Ja, vad mer kan man säga. Människor tenderar till att vilja ha ett ansikte på andra, så jag slänger in en bild på mig själv, sen får det vara nog, tills jag känner för att skriva något mer. 

 

 

Som jag skrev på min förra blogg tänkte jag ju skapa en ny. Och well. Här är jag. inte så jäkla fantasifullt namn kanske, men vad gör det. Här ska jag försöka att inte ha några hämningar what so ever, så var beredda på grova ord och knepiga funderingar, men döm mig för bövelen inte. Man måste få utlopp för tankar och det är precis vad den här bloggen kommer vara till för. För min skull. Sen om någon annan skulle råka gilla vad jag skriver så är väl det bra. Om inte, nej men skit då i det. Nu ska jag pilla med den här bloggen så den blir mer personlig, sen skriver jag mer. 

 

Ciao!

 

// Mika